16 nov. 2017

2 sätt att rensa...

Kort kan man sammanfatta att det finns 2 sätt att rensa och förenkla i sitt hem;

  1. Den lätta vägen- Skänk bort sådant som kan vara till nytta och glädje för någon annan. 
  2. Den svåra vägen- Sälj sådant som kan vara till nytta och glädje för någon annan. 


Valet är fritt. Personligen har jag valt den svåra vägen. Häri ligger det naturligtvis en ekonomisk aspekt. För oss har det varit ett välkommet tillskott vid renovering och övriga husprojekt. Men det tar tid och arbete att sälja sina prylar vidare och oftast också till en liten summa i jämförelse vad allt kostade där och då.

Bortser man från den ekonomiska aspekten blir valet enkelt. Att donera och skänka bort sina prylar är ju en väldigt positiv handling i sig. Rent tidsmässigt skulle man  dessutom bli klar mycket fortare. Jag tänker mig att jag förmodligen skulle hunnit lika långt på ett halvår som jag gjort  hittills på dryga 2 år om jag valt alternativ nr 1.

Ikväll lägger jag likväl ut 17 nya annonser på Tradera, allt är förberett och endast ett klick bort. Men det har sammanlagt tagit mig timmar att fotografera, samla data, skriva text, fixa emballage, mäta och väga. Det får en onekligen att fundera. 

Bortrensat i all ära- men sen måste det ju även komma bort!


//Tina


13 nov. 2017

Minimalistisk inredd Step in closet...

Tack och lov är tiden förbi då garderoben var fylld till bredden med kläder, omöjlig att överblicka och utan någon större vetskap om vad som egentligen fanns i den. Jag har kommit lång nu känner jag- Ge mig en klädstång, ett hyllplan och ett par byrålådor och jag är i hamn.

Min garderob består idag av 33 delar inklusive ytterkläder, skor, smycken och accessoarer enligt Project 333. Mer om detta i tidigare inlägg här, här och här.
Det är en stor befrielse. Jag vet precis vad som finns i min garderob och även om det med jämna mellanrum krävs lite planering och ansträngning att få den att fungera skulle jag idag inte kunna tänka mig att ha det på något annat vis.


Med vår sovrumsrenovering följde även ett ganska omfattande garderobsprojekt (mer om det i tidigare inlägg här). Bakom sovrumsväggen fanns en outnyttjad vindsgarderob/kattvind och det är alltså den vi har valt att öppna upp och förvandla till en step in closet. Med det erhölls också ett betydligt mer luftigt och rymligt sovrum och vi kunde äntligen göra oss av med de stora utskjutande garderobsklossarna som tog upp en stor del av ytan i rummet. 

Vidare var jag redan från början inställd på att att hålla ner förvaringen i garderoben till ett minimum. Att garderoben är utan dörrar med full insyn gör det dessutom extra viktigt att hålla det enkelt för att kvarhålla en känsla av harmoni och lugn.

På vardera sida är vår step in closet inredd med klädstång, hyllplan och i mitten en gemensam byrå(samtliga från IKEA). På stången hänger det mesta av våra vardags- och festkläder och i byrån förvaras alltifrån underkläder och hemmamysplagg till träningskläder och sovplagg. En av lådorna vardera används även till 'pågående kläder' så att inget behöver ligga framme.

Ytterkläder och skor(med undantag för mina pumps) förvaras inte i vår step in closet utan i i ett klädskåp i tvättstugan. Övriga kläder(säsongsplagg) som inte är i bruk just nu förvaras i en byrå i vår hall på övervåningen. Min sambo som har en mer minimalistisk garderob än mig förvarar alla sina plagg i vår step in closet. Jag känner ett visst hopp om att komma dit en dag jag med:).



//Tina


25 okt. 2017

The Minimalists- En stor inspiration...

Joshua Fields Millburn och Ryan Nicodemus är min absolut största källa till inspiration inom området för minimalism och simple living. Jag kom först i kontakt med dem via deras blogg och blev senare riktigt biten efter deras TED Talk som jag delat på bloggen i ett tidigare inlägg här.

Åren har gått och jag har alltsedan fortsatt följa dem via sociala medier och hittills läst en av deras tre böcker; All that remains. Varje vecka lyssnar jag numer även på deras inspirerande podcast; The Minimalists


Joshua och Ryan´s bakgrund och livsöden är gripande och jag kan inte få nog av deras livsvisdom. De här två grabbarna hade verkligen allt det som vi förväntas sträva efter i livet. Båda har gjort strålande karriär inom företagsvärlden, haft välbetalda jobb och all 'materiell lycka' man kan tänkas önska sig. 

Men det skulle visa sig att allt de kämpat för i slutändan inte skulle bringa dem den tillfredsställelse i livet som de förväntat sig. I själva verket skulle det visa sig att allt överflöd av pengar och materiella ting enbart skulle göra dem olyckliga, deprimerade och med ett gapande tomrum inombords.

En viktig sak jag ofta hör dem nämna för sin publik är även att resan mot ett enklare liv inte nödvändigtvis är enkel; Simple ain´t  easy. Bakom ligger hårt arbete och det går inte att vända runt på hela sitt liv i en handvändning. Det tar tid, kraft och energi. 

Innan jag avslutar vill jag passa på att tipsa er om Joshua och Ryan´s dokumentärfilm; Minimalism- A documentary about the important things. Netflix har b la tagit in den. Jag såg precis om dokumentären härom dagen och den är verkligen helt fantastiskt bra!



//Tina


19 okt. 2017

En dag i taget...

Det är svårt nu. Inget är sig likt. Allt har liksom mist sin glädje. Min sambo påminner mig varje dag om att det bara är just idag som vi ska fokusera på och ta oss igenom. Det är tur det för längre än så förmår jag inte bära.

Smärtan är stor och stundvis outhärdlig. För oss har våra älskade huskatter varit självklara familjemedlemmar. Jag har gått igenom förluster av närstående tidigare men aldrig har jag sörjt så djupt som nu med Precious och när vår andra älskade huskatt Peach gick bort. Och även om man är införstådd med att detta är en del av att vara djurägare går det inte att förbereda sig på den smärta som tar vid efter att de lämnat.


What we have once enjoyed
we can never lose;
All that we love deeply
becomes part of us.

Helen Keller


Vi fick många fina år med både Peach och Precious. Vi fick behålla dem längre än de flesta kattägare och för det är vi naturligtvis oändligt tacksamma. Vi är också oändligt tacksamma för all den kärlek och glädje de tillfört vårt liv. För mig fick livet en djupare mening den dag de kom till oss.

I och med förlusten av Precious har det till mig också kommit en klarare syn på vad som verkligen är viktigt i livet. En djupare förståelse för vad som räknas. Det finns egentligen ingenting jag känner att jag behöver hålla kvar vid. När det kommer till ägodelar finns inte längre några band.

Parallellt med att jag sörjer min älskade lilla vän hoppas jag någonstans finna styrka att fortsätta framåt igen...


💗💗💗
För alltid i mitt hjärta!


//Tina




Mitt ödmjukaste Tack till er som skickat hälsningar, skrivit, hört av er. 
Det har värmt i en svår stund som denna.


11 okt. 2017

Min älskade, älskade lilla vän...

Jag har försökt få ihop det här inlägget i flera dagar nu men inte lyckats. Det är det svåraste jag skrivit om på denna blogg. Min älskade, älskade lilla vän Precious fick somna in i Lördags 7 Oktober 2017. 

I 18 år har hon funnits vid min sida. Jag är förkrossad och vet inte hur det ska gå att fortsätta utan henne.


När vår andra älskade huskatt Peach somnade in 1 Juni 2015 förmådde jag inte skriva om det här. Det bara gick inte. Den här gången känner jag att jag behöver göra det.

Precious var den finaste och klokaste lilla vännen. Så förståndig och lugn. Efter att Peach lämnat oss hjälpte hon mig att ta mig vidare i den brutala sorg jag kände då och jag önskar jag hade fått möjlighet att ge ännu mer tillbaka än vad jag hann med att ge henne.

På ytan så otroligt fin. Höll hela tiden sin vikt och pälsen var glänsande fin. Många ifrågasatte om hon verkligen var vid den åldern hon var. Det gick inte att se. Men på insidan började hon få problem med sina njurar. Först bara en liten, liten förhöjning som höll sig stabilt under lång tid. Sedan plötsligt en försämring. Det fanns inte på kartan att vi skulle förlora vår finaste Precious här och nu. Vi såg det inte komma och sista veckan gick allt så fort. 

När jag vaknar på morgonen och hon inte längre är här brister mitt hjärta. Det enda jag vill är att vara tillsammans med henne igen. Få ta hand om henne, älska henne. Jag har så mycket mer att ge.
Min älskade, älskade lilla vän.  

I Lördags innan vi skulle åka var hon så lugn och ville visa oss att allt var ok och att hon var redo. Jag hade inte kunnat önska mig ett lugnare och tryggare avsked än det vi fick med Precious. Ändå blir man aldrig fullt beredd att skiljas från någon man älskar så. 

Jag älskar dig med hela mitt hjärta min finaste vän och är oändligt tacksam över alla år du varit hos oss. Vår fina huskatt. Jag vet att du inte längre kunde stanna. Men gör ändå så ont, så ont.

Min älskade, älskade lilla vän. Det enda som håller mig uppe är min tro på att vi kommer att ses snart igen...



//Matte


27 sep. 2017

Tankar, rensande & ångest...

Oftast är det positiva känslor som kommer av att rensa bort saker, men ibland kan det även kännas ångestfyllt. Idag har jag förberett en omgång nya annonser på Tradera och även plockat åt sidan lite saker i förrådet som vi ska lämna in hos auktionskammare framöver. 

Vissa saker som jag nu nått fram till känns jättejobbiga att ta beslut om. I stunden våndas jag och undrar om jag kanske kommer att ångra mitt beslut en vacker dag. Skönt då att ge det lite tid och fundera igenom ordentligt, låta det mogna. 




För mig brukar det oftast släppa inom någon vecka eller så och när jag tänker tillbaka på allt som jag rensat bort hittills kan jag inte ens minnas vad allt det där har varit och inte har jag saknat det. 
Vid något tillfälle vet jag att jag ångrade en väska som jag gjorde mig av med och säkert något till men de gångerna är lätt räknade. Jag behöver förmodligen inte oroa mig alltför mycket, risken att jag kommer att ångra mitt beslut är väldigt liten.

Mitt i all vånda förvånas jag även över hur lång tid det tar att komma i mål. Har aktivt rensat i ca 2 års tid nu. Jag är inte framme än och har inte heller någon klar uppfattning om hur lång tid det kommer att ta innan vårt hem är helt tömt på 'överflöd'. 

Till slut står man väl förhoppningsvis ändå där vid mållinjen blickande tillbaka på den resa som gjorts. Men jag vill inte att det ska dröja för länge, livet är ju nu och det är med stor förväntan och nyfikenhet jag vill börja leva det där livet i hundraprocentig enkelhet...



//Tina